Det som har gjort kung Ramkhamhaeng mest berömd är hans introduktion av det första thailändska alfabetet. Innan dess hade man använt olika former av khmerernas alfabet. Kungen förändrade khmeralfabetet och tog in element från mon- och sanskritalfabeten samt tidigare primitiva alfabet och modifierade det till ett eget thaialfabet.

Det alfabet som han konstruerade används fortfarande i dag utan större ändringar. Alfabetet användes för första gången år 1283 och accepterades i hela hans rike samt i Lan Na. Kanske blev alfabetet kung Ramkhamhaengs viktigaste bidrag som kung. Han förenade sitt folk genom att ge dem ett gemensamt skriftspråk, vilket kan anses vara en förutsättning för en nations framgångsrika utveckling.

I en berömd steninskription från 1292, som kallas den första inskriptionen (charuek lak thi 1) จารึกหลักที่ 1, berättar kungen i jagform om sitt liv. Därefter beskriver han, mer formellt i tredje person, livet i staden Sukhothai. Den sista delen av inskriptionen, som lagts till senare av olika skribenter, räknar upp de områden som Ramkhamhaeng påstås ha erövrat. Så här lyder en del av texten;

(Den berömda steninskriptionen)

Min fars namn var Si Intharathit. Min mors namn var Nang Sueang. Min äldre brors namn var Ban Mueang. Vi var fem syskon födda av samma mamma, tre pojkar och två flickor. Min äldste bror dog då jag fortfarande var liten.

Då jag var nitton år gammal utbröt det strider mellan Khun Sam Chon ขุนสามชน, som var hövding över Mueang Chot เมืองฉอด och Mueang Tak. Min far drog ut i strid mot Khun Sam Chon på hans vänstra flank. Khun Sam Chon attackerade med full kraft. Min fars soldater flydde i panik och skingrades. Jag flydde inte. Jag red in med min elefant, Bekaphon เบกพล, framför min far.

Mueang Chot kan ha legat nära dagens Mae Sot แม่สอด i provinsen Tak, men kan också ha legat inne i dagens Burma.

Jag hamnade i strid, elefant mot elefant, mot Khun Sam Chon. Jag anföll och jagade bort Khun Sam Chons elefant, vars namn var Mat Mueang มาสเมือง. Khun Sam Chon besegrades och flydde. Så min far gav mig namnet Phra Ramkhamhaeng พระรามคำแหง, eftersom jag hade jagat iväg Khun Sam Chons elefant.

Under min fars levnadstid tjänade jag min far och min mor. När jag fick tag i en hjort eller en fisk tog jag med dem till min far. När jag fick tag i en frukt, sur eller söt, som smakade bra, tog jag med den och gav den till min far. När jag jagade elefanter och lyckades fånga en, förde jag den till min far.

När jag gick i strid mot byar och städer och erövrade elefanter, män och kvinnor, silver och guld tog jag med det och lämnade det till min far. När min far dog och min äldre bror tog över tjänade jag honom som jag tjänat min far. När min bror dog fick jag ärva hela riket.

Därefter följer den mer formella delen.

Under kung Ramkhamhaengs livstid frodas denna Mueang Sukhothai. I vattnet finns det fisk, på fälten finns det ris. Kungen kräver inga avgifter av sina undersåtar, för att de ska få resa på vägarna. De kommer med sina oxar, ridande på sina hästar, för att sälja dem.

Den som vill handla med elefanter, han handlar. Den som vill handla med hästar, han handlar. Den som vill handla med silver och guld, han handlar.

Då någon vanlig person eller person med rang dör tillfaller all hans egendom; kläder, elefanter, familj, kornbodar, tjänare och betelpalmlundar hans barn.

Om vanligt folk och adelsmän eller prinsar blir oeniga eller hamnar i bråk gör kungen en grundlig undersökning av ärendet och dömer själv rättvist hur det ska lösas, utan att ta parti för den som stjäl eller den som döljer något. Då han ser andras ris begär han det inte. Då han ser någons välstånd hyser han inget sjudande begär.

Till vem som än kommer till honom, ridande på en elefant, och underkastar sig och sin stad, ger han hjälp och assistans. Om han saknar elefanter eller hästar, män och kvinnor, silver eller guld dödar eller slår han honom inte. 

I porten har det hängts upp en klocka. Om någon från allmänheten har något klagomål eller någon anledning till missnöje som han vill framföra till kungen är detta inte svårt. Han går till klockan som hängts upp. Kung Ramkhamhaeng hör honom kalla och efter att ha lyssnat på honom undersöker han ärendet och dömer rättvist i det.

Så folket i denna Mueang Sukhothai är glada för att odla betelnötter (mak) หมาก överallt i hans stad. Kokosnötter (maphrao) มะพร้าว växer i stor mängd i denna stad. Jackfrukt (kha-nun) ขนุน växer i stora mängder i denna stad. Tamarindträd (ton makham) ต้นมะขาม växer också i stort antal i denna stad, de som odlar dem äger dem också.

Mitt i denna Mueang Sukhothai finns det klart vatten från en källa som är gott att dricka, liksom vattnet från Mekong under torrtiden. Runt denna Mueang Sukhothai finns det en tredubbel mur som är tre tusen fyrahundra wa วา lång [1 wa =2 m]. Folket i denna Mueang Sukhothai är goda, fromma och hängivna att bidra med offergåvor.

Kung Ramkhamhaeng, som är härskare i denna Mueang Sukhothai, liksom prinsarna och prinsessorna, adelsmännen och adelsdamerna bekänner sig alla till den buddhistiska religionen…

Härefter beskrivs religiösa ceremonier och religiösa festligheter. Folket kom med offergåvor till templen i form av porslinssnäckskal (hoi bia chak chan) หอยเบี้ยจักจั่น, betelnötter, blommor, dynor och kuddar. Man vandrade i färgglada processioner där man sjöng, dansade och spelade på instrument liksom man gör än i dag.

Denna Mueang Sukhothai har fyra portar. Folket strömmade in för att se kungen tända ljusen och avfyra fyrverkeri…

Mitt i denna Mueang Sukhothai finns det helgedomar och gyllene Buddhastatyer…

Sedan beskrivs det hur det såg ut väster, öster, norr och söder om huvudstaden. I Aranyik อรัญญิก i väster, som ligger nordväst om dagens Kamphaengphet, fanns helgedomen Wat Aranyik วัดอรัญญิก med en stor Buddhastaty. I öster fanns andra helgedomar, en stor sjö, lundar med betelnötter, risfält, stora och små byar samt mango- och tamarindlundar.

I norr fanns en marknadsplats, en berömd Buddha-staty, en prasat (ett heligt torn), kokosnöt- och jackfruktlundar, planteringar och risfält samt stora och små byar. I söder fanns kloster för högaktade munkar, en damm, kokosnöt- och jackfruktlundar, mango och tamarindlundar och berget Khao Luang เขาหลวง där anden Phra Khaphung Phi พระขพุงผี ansågs hålla till. Se även längre fram i artikeln "Ramkhamhaeng och buddhismen."

(Khao Luang)

Enligt en källa nämner en av Ramkhamhaengs inskriptioner att det fanns en väldig örtträdgård på Khao Luang. Dessa örter användes som medicin till rikets invånare och det var munkar som var kunniga om hur örterna skulle användas. Khao Luang ligger i dag i distriktet Khiri Mat คีรีมาศ.

I inskriptionen nämns också att kung Ramkhamhaeng skapade thaiskriften och hans andra stora förtjänster. Det sägs att det inte fanns någon annan i riket som var så lärd eller modig som han och att han var kapabel att kuva sina fiender även om deras städer var stora och de hade många elefanter.

Kung Ramkhamhaeng målar upp en idyllisk bild av ett kungadöme utan tvång under ledning av en mild, rättvis, lättillgänglig och familjär landsfader som var älskad av folket. På grund av sin moraliska och militära ryktbarhet underkastade sig många småregenter och hövdingar Sukhothai.

Texten framhäver kontrasten mellan kungens faderliga godhet och lättillgänglighet och de motsatta kvaliteterna - sträng social hierarki, ett godtyckligt rättsväsen och hårda skatter, vilket khmererna ansågs stå för. I dag kallas Ramkhamhaeng med stor vördnad för den thailändska nationens fader.